Hej!
Bestämde mig för att slopa bloggen på Devote och gå tillbaka hit, känns bättre så tror jag. Inte för att jag är så jätte inspirerad att blogga just nu, men har inget bättre för mig.
Sitter här i köket med ett wiskeyglas Proviva jordgubb och tänker på Vasaloppet som var tidigare idag. Jag har aldrig (och kommer nog aldrig för den delen heller) förstått vitsen med att sitta och titta på detta lopp. Jag menar det är FYRA timmar med människor som står på två brädlappar och stakar sig sig nio mil i vilket väder som helst. En sak hade ju varit om de kört Gustaf Vasa-style med en stav, då hade jag kanske tittat. Så som ni kanske märker har jag lite svårt att förstå de människor som går upp, ibland ställer klockan till och med, bara för att se detta. Okej visst satt jag och kikade lite på målgången och lite i mitten men bara i brist på annat och för att Johan ville se det. Hade jag fått bestämma hade det antagligen blivit nån komediserie på typ trean eller så.
Har precis blivit klar med ett fotoalbum till min farmor som fyller år nu i mitten/slutet på mars så nu ska vibara köpa dyyyyra flygbiljetter ner till Lund så är resan helt färdigordnad.
Ska bli kul att få visa Johan en av mina favoritstäder, finns nog ingen mysigare stad än Lund. En fika på Lundagård och en promenad genom stan och kanske en sväng in i någon affär så ska det nog bli en lyckad tur. =)
På tal om Johan så har jag världens sötaste och bästa sambo! Snart har vi varit tillsammans i ett år och tiden har gått så otroligt fort. Vi har nästan alltid roligt tillsammans och när jag inte är med honom så saknar jag honom. Vi är nog fortfarande lite sliskigt nykära i varandra, eller i alla fall något åt det hållet ;)
Men nu ska jag fortsätta att surfa lite i cyperrymden som det så fint heter.
Ha det så bra.
Kärlek!
torsdag 4 december 2008
Let it snow
Nu sitter jag med datorn i knät framför tvn och tittar på någon dokumentär om Eva Braun och Hitler. Vet inte om den är bra eller inte, slog precis på den. Men vill ha på något på dumburken nu när jag är ensam och inte har något att göra och Johan är i Vemdalen med Kattis för att köpa en mössa. Fast det är ingen fara med mig, ska jobba om en stund så sitter här i väntan på att äta lunch och sedan promenera till jobbet. Har egentligen ingen lust att jobba just nu. Har i och för sig ingen lust att gå hemma heller. Och inte vet man hur mycket kläder man ska ta på sig heller. Termometern visar på ca 3 minus grader men av erfarenhet vet jag att det kan vara mycket mycket kallare när man väl kommer ut. Så får jag säkert nån jobbig tur idag med massa gnällkärringar. Usch och fy! Jag är trött på som nu!
Men nu ska jag gå och blåsa håret torrt.
Men nu ska jag gå och blåsa håret torrt.
onsdag 3 december 2008
Lusselelle
Just nu sitter jag i mitt extremt varma kök, nämligen 24,6 grader varmt är det här inne och jag vill inte öppna något fönster för jag bakar och är rädd att förstöra degen. Jag har bakat lussekatter idag därför är det så varmt. Dom blev faktiskt helt okej, inte lika goda som mammas men ätbara så Linn kan se fram emot hembakade lussekatter och bortabakade pepparkakor i helgen.
Ja Linn kommer i helgen och ska mysa med mig här några dagar, så då blir det relaxen på Storsjöbadet, Åre och Jamtlis julmarknad bland annat. Och lite vin också och massa massa prat om allt och inget, som vanligt.
Men nu ska jag skjutsa in sista plåten i ugnen och sen ska jag förbereda myskvällen med Johan. Första kvällen på 5 dagar vi kan umgås så det ska bli mysigt.
Kärlek!
Ja Linn kommer i helgen och ska mysa med mig här några dagar, så då blir det relaxen på Storsjöbadet, Åre och Jamtlis julmarknad bland annat. Och lite vin också och massa massa prat om allt och inget, som vanligt.
Men nu ska jag skjutsa in sista plåten i ugnen och sen ska jag förbereda myskvällen med Johan. Första kvällen på 5 dagar vi kan umgås så det ska bli mysigt.
Kärlek!
lördag 29 november 2008
Hej mitt vinterland
Ja om det ändå vore ett vinterland här uppe. Tänk dig frostade träd och buskar, snö som ligger i lagom stora drivor, strålande solsken så att snön och frosten gnistrar så man får ont i ögonen. Visst låter det underbart? Men i Östersund är det slask och grått. Snön finns till viss del; den täcker isen så att man inte ser den utan går på som vanligt och halkar så man nästan bryter alla ben i kroppen. Roligt va? Nä usch, jag hatar det som det är nu! Jag vill kunna gå på sandade gator utan att spänna hela kroppen i tron om att jag ska halka och paja ett knä eller en arm. Jag vill kunna se ungarna åka pulka och madrass i Kärringbacken. Jag vill kunna njuta av vintervädret. Jag vill inte gå med huva på för att det snöblandade regnet är så hemskt, eller överväga att ta broddarna för att ha min kropp intakt. Visserligen skulle det inte spela någon som helst roll om jag slog mig sönder och samman för då skulle jag kunna läsa alla böcker jag lånat på biblioteket. Jag skulle inte ha någonting som helst emot att ligga i en sjukhus säng någonstans med varje ben i kroppen brutet. Visst skulle det säkert göra lite ont men det som inte dödar härdar har jag hört...
Tänk om man skulle ta och ramla ikväll på jobbet, då blir det en arbetsskada, och jag skulle slippa jobba klart mitt pass. Men hur ska jag ta mig till lassarettet? Ska jag åka ambulans eller ska jag promenera dit, ja menar det funkar ju om det bara är en arm som är av mamma klarade ju att gå 2km med sin brutna arm, eller skulle jag ringa någon som kunde köra mig?
Om vi säger att jag tar ambulansen in, då skulle jag ju först ringa en kollega för att berätta vad som hänt, sen skulle jag ju ringa efter ambulansen. Men vem skulle jag ringa sen? Antagligen mamma, mamma är alltid bäst på att lugna mig och hantera mig när nåt svårt händer. Sen skulle jag väl antagligen ringa pappa också, bara för att tala om vad som hade hänt. Klart Johan skulle få sig ett samtal och klart jag hade hoppats att han skulle komma på 3 röda, men man kan ju aldrig förutsätta något...
Undra hur länge man blir borta från jobbet med en bruten arm... Undra om jag får ersättning... Ja det finns massor med saker man kan fråga sig.
I alla fall så är det första advent imorgon men inte är här mysigt för det. Jag har lyckats införskaffa mig en elljusstake och en ljusstake för levande ljus, så mycket mer vågar jag inte för då förstör det ordningen...
Men på onsdag då jag är ledig tänkte jag baka lussekatter för att få lite julstämning, i alla fall lite. Det är nu som jag saknar min mamma ofantligt mycket för under advent och jul så är det alltid så mysigt. Ljusstakar överallt och några dagar före jul så är det tomtar och sånt överallt också. Hembakade pepparkakor och lussebullar, egen dekorerat pepparkakshus och såklart granen. Allt det här saknar jag, jämfört med det så känns mitt julpynt ganska tragiskt.
Imorgon är det även mammas födelsedag; Grattis! Inte för att hon läser det här men ändå. Den firar hon idag tillsammans med min mormor, morfar, mina mostrar, morbröder, kusiner och Richard. Den enda som saknas är jag, hennes dotter. Det känns rätt konstigt att sitta 80 mil bort och inte kunna vara med på varken sin mammas, pappas eller bröders födelsedagar. Okej när Richard fyller år i maj så kommer jag att vara med för då är vi allihopa på Cypern. =)
Men det är ju inte därför vi åker. Morfar har räknat ut allt vi kan fira där nere;
1. Mormor och morfar har varit gifta i 50 år
2. Mormor och morfar fyller 75 år
3. Helena och Tobbe har varit gifta i 20 år
4. Christian och Nettan har varit gifta i 10 år
5. Nettan fyller 40 år några dagar innan vi åker
6. Richard fyller 17 år när vi är där nere
Från början så var det ju guldbröllopet och 75års dagarna som vi ska fira, mormor och morfar bjuder oss på resan för att fira. Men sen när man tänkte efter så kom man på att det va värsta firar året =) Okej Richard fyller inte jämt men ändå
Kan inte förklara med ord hur mycket jag längtar efter den här resan! Ska bli så skönt att få komma ner till solen och värma mig lite. Fast först kommer ju julen såklart och då ska jag åka hem och fira jul hos pappa. Det är 22 dagar kvar har jag räknat ut. Känns som en evighet för jag vill åka NU!!! Jag saknar alla där hemma jättemycket! Nästan så mycket så jag gråter varje dag, men bara nästan.
Nu är väl maten klar snart och sen ska jag gå till jobbet för att jobba kväll 2 av 4 i rad.
Tänk om man skulle ta och ramla ikväll på jobbet, då blir det en arbetsskada, och jag skulle slippa jobba klart mitt pass. Men hur ska jag ta mig till lassarettet? Ska jag åka ambulans eller ska jag promenera dit, ja menar det funkar ju om det bara är en arm som är av mamma klarade ju att gå 2km med sin brutna arm, eller skulle jag ringa någon som kunde köra mig?
Om vi säger att jag tar ambulansen in, då skulle jag ju först ringa en kollega för att berätta vad som hänt, sen skulle jag ju ringa efter ambulansen. Men vem skulle jag ringa sen? Antagligen mamma, mamma är alltid bäst på att lugna mig och hantera mig när nåt svårt händer. Sen skulle jag väl antagligen ringa pappa också, bara för att tala om vad som hade hänt. Klart Johan skulle få sig ett samtal och klart jag hade hoppats att han skulle komma på 3 röda, men man kan ju aldrig förutsätta något...
Undra hur länge man blir borta från jobbet med en bruten arm... Undra om jag får ersättning... Ja det finns massor med saker man kan fråga sig.
I alla fall så är det första advent imorgon men inte är här mysigt för det. Jag har lyckats införskaffa mig en elljusstake och en ljusstake för levande ljus, så mycket mer vågar jag inte för då förstör det ordningen...
Men på onsdag då jag är ledig tänkte jag baka lussekatter för att få lite julstämning, i alla fall lite. Det är nu som jag saknar min mamma ofantligt mycket för under advent och jul så är det alltid så mysigt. Ljusstakar överallt och några dagar före jul så är det tomtar och sånt överallt också. Hembakade pepparkakor och lussebullar, egen dekorerat pepparkakshus och såklart granen. Allt det här saknar jag, jämfört med det så känns mitt julpynt ganska tragiskt.
Imorgon är det även mammas födelsedag; Grattis! Inte för att hon läser det här men ändå. Den firar hon idag tillsammans med min mormor, morfar, mina mostrar, morbröder, kusiner och Richard. Den enda som saknas är jag, hennes dotter. Det känns rätt konstigt att sitta 80 mil bort och inte kunna vara med på varken sin mammas, pappas eller bröders födelsedagar. Okej när Richard fyller år i maj så kommer jag att vara med för då är vi allihopa på Cypern. =)
Men det är ju inte därför vi åker. Morfar har räknat ut allt vi kan fira där nere;
1. Mormor och morfar har varit gifta i 50 år
2. Mormor och morfar fyller 75 år
3. Helena och Tobbe har varit gifta i 20 år
4. Christian och Nettan har varit gifta i 10 år
5. Nettan fyller 40 år några dagar innan vi åker
6. Richard fyller 17 år när vi är där nere
Från början så var det ju guldbröllopet och 75års dagarna som vi ska fira, mormor och morfar bjuder oss på resan för att fira. Men sen när man tänkte efter så kom man på att det va värsta firar året =) Okej Richard fyller inte jämt men ändå
Kan inte förklara med ord hur mycket jag längtar efter den här resan! Ska bli så skönt att få komma ner till solen och värma mig lite. Fast först kommer ju julen såklart och då ska jag åka hem och fira jul hos pappa. Det är 22 dagar kvar har jag räknat ut. Känns som en evighet för jag vill åka NU!!! Jag saknar alla där hemma jättemycket! Nästan så mycket så jag gråter varje dag, men bara nästan.
Nu är väl maten klar snart och sen ska jag gå till jobbet för att jobba kväll 2 av 4 i rad.
onsdag 26 november 2008
Han kommer, han från fjärran
Ja nu är det snart advent och allt mys som kommer med det. Det märks här i Östersund nu, många har plockat fram sina adventsljusstakar, kommunen hänger upp ljusbollar i luften och klär träden med små lampor. Snön ligger på marken och luften är kall. Och idag sjöng jag julsånger på jobbet med min kollega Sara. Vi var hos en vårdtagare som inte tycker om att åka i liften mellan rullstolen och sängen så man försöker alltid locka henne med att sjunga. Det brukar vara Du gamla du fria som sjungs men idag ville vi höra någon julsång.
Så vi började med den traditionella versionen av Bered en väg för Herran men varken jag eller Sara kunde melodin särskilt bra så vi bytte till dalamelodin som är jättefin. Så jag och Sara sjöng två stämt och ibland kom Eva in med en tredje stämma som kanske inte alltid var så ren men det lät ändå vackert. Så det blev sån stämmning där så det var inte klokt!
Om 9 dagar så kommer Linn hit och hälsar på över helgen och jag längtar så sjukt mycket! Vi ska bland annat så ska vi åka till Åre och till Storsjöbadets relaxavdelning. Det ska bli jättemysigt! =D
Men nu ska jag gå och lägga mig eller försöka liste ut varför jag får kramp i magen när jag går en längre sträcka....
Natti!
Så vi började med den traditionella versionen av Bered en väg för Herran men varken jag eller Sara kunde melodin särskilt bra så vi bytte till dalamelodin som är jättefin. Så jag och Sara sjöng två stämt och ibland kom Eva in med en tredje stämma som kanske inte alltid var så ren men det lät ändå vackert. Så det blev sån stämmning där så det var inte klokt!
Om 9 dagar så kommer Linn hit och hälsar på över helgen och jag längtar så sjukt mycket! Vi ska bland annat så ska vi åka till Åre och till Storsjöbadets relaxavdelning. Det ska bli jättemysigt! =D
Men nu ska jag gå och lägga mig eller försöka liste ut varför jag får kramp i magen när jag går en längre sträcka....
Natti!
torsdag 20 november 2008
Tråk
Har nyss kommit hem från en "deligeringskurs" så att jag skulle få börja ge medicin. Låter väl bra? Men grejen är att ingen av sköterskorna från min grupp är i stan så min deligering får vänta minst en vecka. Så det va rätt onödigt att jag gick på den där grejen. Men jag får ju betalt för 2 timmars lyssnande om saker som jag redan kan, så det blir ju ca 200kr till i kassan =)
Annars händer det inte så mycket här uppe just nu... Snön har kommit och det är minus grader hela tiden =) Jag jobbar på som vanligt och så fort jag skrivit klart här så ska jag dammsuga lägenheten och sen göra varm choklad och titta på tvn eller på Mamma Mia
Så nu vill jag inte skriva mer kanske ni kan förstå, och det är inte dammsugningen som lockar ;)
Kärlek!
Annars händer det inte så mycket här uppe just nu... Snön har kommit och det är minus grader hela tiden =) Jag jobbar på som vanligt och så fort jag skrivit klart här så ska jag dammsuga lägenheten och sen göra varm choklad och titta på tvn eller på Mamma Mia
Så nu vill jag inte skriva mer kanske ni kan förstå, och det är inte dammsugningen som lockar ;)
Kärlek!
fredag 14 november 2008
Work work work
Den här veckan har det blivit mycket jobb för min del. Jobbade söndag kväll och måndag 7-12. När jag kommer hem på måndagen, trött som ett as och tappar upp ett bad för att lindra min värkande rygg. Innan jag dyker ner i plurret så ringer telefonen och det är chefen som frågar om jag kan jobba 16-22 för de har fått sätta in extra vak eftersom en tant är på väg till andra sidan. Okej tänker jag och jobbar, men nog är man trött efter sammanlagt 11 timmars jobb. Efter den dagen var jag rätt trött så jag var ledig på tisdagen. På onsdagen blev det en 8-17 dag och torsdag blev det ännu ett dubbelpass. Då var det väl frivilligt men det var svårt att säga nej när hela arbetslaget sitter och lyssnar när jag får frågan. Visst har man alltid ett val men kände lite press där ett tag. Så blir det jobb imorgon kväll igen...
Sen blir det några dagar nästa vecka också.
Kommer nog att vara rätt trött eftersom jag har en härlig förkylning på gång också.
Sen blir det några dagar nästa vecka också.
Kommer nog att vara rätt trött eftersom jag har en härlig förkylning på gång också.
tisdag 11 november 2008
Ditten och datten
Tänk om det bara kunde bli advent nån gång! Jag längtar så efter advent och julen. Vanligtvis så brukar det funka bra ändå och speciellt här uppe för det brukar ju finnas snö...men den har inte kommit än! :( Tänk om snön, vintern och advent kunde komma nu med en gång! Då skulle jag bli lycklig.
Det är så tråkigt väder här uppe nu, precis samma som hemma, regn och rusk. Kallt men ändå plusgrader.
Och med advent kommer även ett trevligt besök; Linn kommer antagligen hit i början på december. Som jag längtar! Hon skulle ju egentligen kommit helgen som var men det kom en konsert i vägen och så blev hon dundersjuk i samma veva. Så jag hoppas att hon håller sig frisk nu tills hon kommer hit!
Annars har det inte hänt så värst mycket. Vi var på fest i Valsjöbyn (Sveriges minsta håla) med Johans kompisgäng. Alla drack väl lite för mycket så i lördags mådde jag väl allt annat än bra...det hela blev inte bättre av att vi skulle på middag hos Johans syster på kvällen. Det brukar vara jättetrevligt att vara med dom men just i lördags mådde jag skit så jag orkade ingenting och ville bara ligga hemma.
Igår jobbade jag 11 timmar i hemtjänsten. Började med att jobba 7-12 som det var planerat, sen ringde min chef och frågade om jag kunde jobba 16-22 också för att täcka upp för en personal som satt vak för en av våra vårdtagare som var/är på väg att lämna det jordiska. När jag väl kommer till jobbet klockan 16 (ett bad och en tupplur senare) så säger de att jag inte behövs förrän klockan 17 då man brukar gå på kvällspasset. Men när jag ändå var där så tänkte jag att jag skulle gå upp och hålla Linda som satt vak sällskap. Så vi satt på varsin sida om kvinnan och höll henne i handen. Hela tiden så suckade hon "Nu! nu! Nu! inte nu..." Hon vill så gärna vandra vidare men hennes kropp vill inte, hennes hjärta är alldeles för starkt för det. Jag tycker så synd om henne och tycker att man i sådana fall ska tillåta aktiv dödshjälp. Men det måste vara befogat med den hjälpen. Som tex en gammal kvinna som är över 95 och inget annat vill än att få återförenas med sin man och sina föräldrar, men hon får inte för att kroppen är för stark.
Så efter gårdagens arbetspass så ser det ut att bli en ledig dag för mig, vilken ska bli skönt faktiskt. Johan är också hemma, han slutade på Frösön i fredas så nu ska han söka jobb och vara min hemmaman ;)
Det är så tråkigt väder här uppe nu, precis samma som hemma, regn och rusk. Kallt men ändå plusgrader.
Och med advent kommer även ett trevligt besök; Linn kommer antagligen hit i början på december. Som jag längtar! Hon skulle ju egentligen kommit helgen som var men det kom en konsert i vägen och så blev hon dundersjuk i samma veva. Så jag hoppas att hon håller sig frisk nu tills hon kommer hit!
Annars har det inte hänt så värst mycket. Vi var på fest i Valsjöbyn (Sveriges minsta håla) med Johans kompisgäng. Alla drack väl lite för mycket så i lördags mådde jag väl allt annat än bra...det hela blev inte bättre av att vi skulle på middag hos Johans syster på kvällen. Det brukar vara jättetrevligt att vara med dom men just i lördags mådde jag skit så jag orkade ingenting och ville bara ligga hemma.
Igår jobbade jag 11 timmar i hemtjänsten. Började med att jobba 7-12 som det var planerat, sen ringde min chef och frågade om jag kunde jobba 16-22 också för att täcka upp för en personal som satt vak för en av våra vårdtagare som var/är på väg att lämna det jordiska. När jag väl kommer till jobbet klockan 16 (ett bad och en tupplur senare) så säger de att jag inte behövs förrän klockan 17 då man brukar gå på kvällspasset. Men när jag ändå var där så tänkte jag att jag skulle gå upp och hålla Linda som satt vak sällskap. Så vi satt på varsin sida om kvinnan och höll henne i handen. Hela tiden så suckade hon "Nu! nu! Nu! inte nu..." Hon vill så gärna vandra vidare men hennes kropp vill inte, hennes hjärta är alldeles för starkt för det. Jag tycker så synd om henne och tycker att man i sådana fall ska tillåta aktiv dödshjälp. Men det måste vara befogat med den hjälpen. Som tex en gammal kvinna som är över 95 och inget annat vill än att få återförenas med sin man och sina föräldrar, men hon får inte för att kroppen är för stark.
Så efter gårdagens arbetspass så ser det ut att bli en ledig dag för mig, vilken ska bli skönt faktiskt. Johan är också hemma, han slutade på Frösön i fredas så nu ska han söka jobb och vara min hemmaman ;)
fredag 7 november 2008
Bombhot och utflykter
Ja idag har det andra bombhotet denna veckan uppdagats i Östersunds kommun. I tisdags var det Lidl som hade en okänd låda på parkeringen eller nåt. Stan stängdes av i 10 timmar, bombgruppen från Stockholm kallades in och...det var hushålls sopor! Idag har de spärrat av Brunflo för att de har hittats en låda på Konsum... Tågen blir stillastående, bussarna och trafiken leds om. Bara för en låda där det står BOMB! Galet! Så vid det här laget är väl bombgruppen på väg tillbaka hit upp, de kanske borde få en övernattningsbostad??
Annars så gör inte polisen så mycket här uppe, bara lite olagligheter. Visst får man förtroende för Östersunds polisen när man hör att en av dem är åtalad för kvinnofridskränkning?
Annars så händer det inte så mycket här uppe, jag och Johan tar dagarna som de kommer. Idag jobbar han sista dagen ute på Frösön för denna säsongen men ska ju snart vicka för Ove när han ska bort. Jag jobbar på i hemtjänsten och söker massa andra jobb men får inget så hemtjänsten duger bra än så länge.
Idag ska vi åka till Valsjöbyn med Johans kompisgäng. Kan erkänna att jag är lite nervös för tänk om de inte gillar mig! Tänk om det blir kaos och alla tycker illa om mig. Tänk om...tänk om...tänk om...
Usch nu måste jag försöka tänka positivt annars går det inte vägen det här!
Håll tummarna!
Annars så gör inte polisen så mycket här uppe, bara lite olagligheter. Visst får man förtroende för Östersunds polisen när man hör att en av dem är åtalad för kvinnofridskränkning?
Annars så händer det inte så mycket här uppe, jag och Johan tar dagarna som de kommer. Idag jobbar han sista dagen ute på Frösön för denna säsongen men ska ju snart vicka för Ove när han ska bort. Jag jobbar på i hemtjänsten och söker massa andra jobb men får inget så hemtjänsten duger bra än så länge.
Idag ska vi åka till Valsjöbyn med Johans kompisgäng. Kan erkänna att jag är lite nervös för tänk om de inte gillar mig! Tänk om det blir kaos och alla tycker illa om mig. Tänk om...tänk om...tänk om...
Usch nu måste jag försöka tänka positivt annars går det inte vägen det här!
Håll tummarna!
onsdag 29 oktober 2008
Ensam
Just nu så känner jag mig väldigt ensam här uppe. Jag har ingen att umgås med, ingen i min egen ålder i alla fall. Visst vi umgås en del med Johans familj men det blir lite jobbigt i längden. Jag vill ha en jämnårig kompis här uppe i Östersund för nu känns livet så sjukt ensamt.
Men Johan då? kanske nån undrar...jo Johan finns väl men han förstår inte allt, man kan inte prata om allt med honom. Vet inte hur det kommer gå från nästa vecka då han blir arbetslös. Kommer vi gå varandra på nerverna och bråka ännu mer? Kommer vi glida ifrån varandra i ren frustration över att ingen av oss har ett fast jobb? Vad kommer att hända?
Just nu är jag rädd och orolig för oss, vad som kommer hända med oss. Vi har hamnat i nån ond cirkel där vi bråkar mycket. Det är första gången jag skriver öppet om det men nu är jag så trött på allt att jag skiter i vem som läser. Jag är trött på att hålla fasaden uppe; Jag mår skit just nu!
Hade ett långt samtal med min mor igår om livet och vi kom fram till att jag är i en depp period just nu så det är väl bara att försöka rida ut den. Men det hade varit skönt med lite stöd från ens sambo. Men det kan jag väl inte räkna med...
Kanske ska man maila den här länken till Johan så han själv kan läsa hur jag känner eftersom vi bråkade igår igen och jag inte kunde säga allt det här.
Vet inte vad jag ska göra just nu, det känns som att jag gör allt för honom men får så lite tillbaka. Vill han ens ha mig här uppe? Betyder det nåt att jag har lämnat allt för hans skull? Skulle han göra det för mig??
Kan någon svara på varför det alltid är jag som ska ta första steget mot försoning när vi bråkat? Även om jag inte gjort nåt fel. Enda gången Johan tar det steget är när jag gråter och är ledsen över något. Men inte försonas han med en gång då heller utan först måste bråket bryta ut på riktigt, sen kan han krama om och säga att han tycker om mig.
Sen har vi ju det där med att säga vad man känner till sin partner, lite uppskattning ibland hade ju inte varit så dumt, så man får lite starkare självförtroende. Vilket inte är svårt eftersom det är i botten just nu.
Som sagt så skiter jag i vem som läser det här, kungen får gärna läsa det om han finner det intressant, Johan får gärna läsa det, det skiter jag fullkomligt i!
VEM BRYR SIG?!?!
Inte jag i alla fall.
Men Johan då? kanske nån undrar...jo Johan finns väl men han förstår inte allt, man kan inte prata om allt med honom. Vet inte hur det kommer gå från nästa vecka då han blir arbetslös. Kommer vi gå varandra på nerverna och bråka ännu mer? Kommer vi glida ifrån varandra i ren frustration över att ingen av oss har ett fast jobb? Vad kommer att hända?
Just nu är jag rädd och orolig för oss, vad som kommer hända med oss. Vi har hamnat i nån ond cirkel där vi bråkar mycket. Det är första gången jag skriver öppet om det men nu är jag så trött på allt att jag skiter i vem som läser. Jag är trött på att hålla fasaden uppe; Jag mår skit just nu!
Hade ett långt samtal med min mor igår om livet och vi kom fram till att jag är i en depp period just nu så det är väl bara att försöka rida ut den. Men det hade varit skönt med lite stöd från ens sambo. Men det kan jag väl inte räkna med...
Kanske ska man maila den här länken till Johan så han själv kan läsa hur jag känner eftersom vi bråkade igår igen och jag inte kunde säga allt det här.
Vet inte vad jag ska göra just nu, det känns som att jag gör allt för honom men får så lite tillbaka. Vill han ens ha mig här uppe? Betyder det nåt att jag har lämnat allt för hans skull? Skulle han göra det för mig??
Kan någon svara på varför det alltid är jag som ska ta första steget mot försoning när vi bråkat? Även om jag inte gjort nåt fel. Enda gången Johan tar det steget är när jag gråter och är ledsen över något. Men inte försonas han med en gång då heller utan först måste bråket bryta ut på riktigt, sen kan han krama om och säga att han tycker om mig.
Sen har vi ju det där med att säga vad man känner till sin partner, lite uppskattning ibland hade ju inte varit så dumt, så man får lite starkare självförtroende. Vilket inte är svårt eftersom det är i botten just nu.
Som sagt så skiter jag i vem som läser det här, kungen får gärna läsa det om han finner det intressant, Johan får gärna läsa det, det skiter jag fullkomligt i!
VEM BRYR SIG?!?!
Inte jag i alla fall.
måndag 27 oktober 2008
Jag förstår inte varför vissa människor inte kan komma över vissa saker och bara inse hur det ligger till och gilla läget.
En nära släkting till mig, nämner inte vem, är fortfarande emot att jag har flyttat upp till Östersund och Johan. Hon sa senast idag att om jag inte hade blivit lovad fast schema i hemtjänsten så hade jag inte flyttat upp. När jag då talade om för henne att jag hade gjort det ändå, att det inte funkar att ha ett förhållande på 80mils avstånd så sa hon att jag var för ung för att satsa på ett förhållande så här seriöst.
Dom orden sårar enormt, framförallt som hennes egen dotter träffade sin man när hon va 17 och gifta sig med denne innan hon fyllt 22. Han är 5 år äldre och 17 resp 22 tycker jag är en större ålders skillnad än 20 resp 27...
Jaja hoppas att det löser sig snart...
En nära släkting till mig, nämner inte vem, är fortfarande emot att jag har flyttat upp till Östersund och Johan. Hon sa senast idag att om jag inte hade blivit lovad fast schema i hemtjänsten så hade jag inte flyttat upp. När jag då talade om för henne att jag hade gjort det ändå, att det inte funkar att ha ett förhållande på 80mils avstånd så sa hon att jag var för ung för att satsa på ett förhållande så här seriöst.
Dom orden sårar enormt, framförallt som hennes egen dotter träffade sin man när hon va 17 och gifta sig med denne innan hon fyllt 22. Han är 5 år äldre och 17 resp 22 tycker jag är en större ålders skillnad än 20 resp 27...
Jaja hoppas att det löser sig snart...
fredag 24 oktober 2008
Sviken
Just nu känner jag mig sviken. Sviken av det mesta faktiskt, sviken av livet.
Vi börjar med det första sveket: det ringer en kvinna till mig ibland för att höra efter om jag kan jobba, det är kul! Hon bokar in mig på följande dag men säger sedan att hon hade lite krångel så hon ska ringa upp mig nästa dag för att boka mig lite mer. Hon har inte ringt än. Senast jag pratade med henne var i måndags och hon har inte ringt än, tycker att det är lite respektlöst faktiskt. Men är inte förvånad även förra gången tog det henne en vecka att ringa upp....
Svek nummer två: fick ett sms från en tjej på Frösön i förrgår, en tjej som är med i all verksamhet hon får. Men i detta sms var det den unga konfirmandledaren som gjorde sig påmind. Hon frågade om jag skulle gå på återträffen för konfagruppen följande dag. Vilken återträff blev mitt svar, jag hade ju inte hört nåt. Tydligen så blir man inte inbjuden till en återträff med sina gammla konfirmander fast man bor i stan. Jag råkar veta att volontären innan mig blev inbjuden och hon bodde i Linköping. Så man kanske bara blir inbjuden om man inte bor i stan *funderar*
Visst hade jag kunnat höra av mig och fråga om jag fick komma, men det skulle stuka min stolthet lite för mycket.
Ja så nu är jag lite bitter och lite sårad. Men jag har gått in i en jobbig period just nu; höst, inget fast jobb, dålig nattsömn och alla dessa svek uppe på allt.
Jag skulle vilja ha en kompis här uppe, en jämnårig kompis. Någon som man kan prata med om allt, det bästa vore ju om Ippa eller Linda flyttade upp för just nu så känner jag mig lite ensam, omgiven av människor.
Vi börjar med det första sveket: det ringer en kvinna till mig ibland för att höra efter om jag kan jobba, det är kul! Hon bokar in mig på följande dag men säger sedan att hon hade lite krångel så hon ska ringa upp mig nästa dag för att boka mig lite mer. Hon har inte ringt än. Senast jag pratade med henne var i måndags och hon har inte ringt än, tycker att det är lite respektlöst faktiskt. Men är inte förvånad även förra gången tog det henne en vecka att ringa upp....
Svek nummer två: fick ett sms från en tjej på Frösön i förrgår, en tjej som är med i all verksamhet hon får. Men i detta sms var det den unga konfirmandledaren som gjorde sig påmind. Hon frågade om jag skulle gå på återträffen för konfagruppen följande dag. Vilken återträff blev mitt svar, jag hade ju inte hört nåt. Tydligen så blir man inte inbjuden till en återträff med sina gammla konfirmander fast man bor i stan. Jag råkar veta att volontären innan mig blev inbjuden och hon bodde i Linköping. Så man kanske bara blir inbjuden om man inte bor i stan *funderar*
Visst hade jag kunnat höra av mig och fråga om jag fick komma, men det skulle stuka min stolthet lite för mycket.
Ja så nu är jag lite bitter och lite sårad. Men jag har gått in i en jobbig period just nu; höst, inget fast jobb, dålig nattsömn och alla dessa svek uppe på allt.
Jag skulle vilja ha en kompis här uppe, en jämnårig kompis. Någon som man kan prata med om allt, det bästa vore ju om Ippa eller Linda flyttade upp för just nu så känner jag mig lite ensam, omgiven av människor.
måndag 21 juli 2008
Jippie!
Äntligen är det klart! Jag åker till Storsjöyran 31juli-3augusti =D
Äntligen får jag träffa Johan!
Äntligen får jag åka till mitt älskade Östersund igen och där ska jag träffa massa folk från det gångna året som Mia, Mirella om hon är hemma, kankse stöter man på Mats någonstans i vimmlet och Johans kompisar dyker säkert upp nån gång.
Som jag längtat efter allt det där!
Men mest saknar jag förstås Johan, min älskade prins.
Nu ska jag fixa mig i ordning och åka och jobba kvällspass, mindre kul....
Kärlek
Äntligen får jag träffa Johan!
Äntligen får jag åka till mitt älskade Östersund igen och där ska jag träffa massa folk från det gångna året som Mia, Mirella om hon är hemma, kankse stöter man på Mats någonstans i vimmlet och Johans kompisar dyker säkert upp nån gång.
Som jag längtat efter allt det där!
Men mest saknar jag förstås Johan, min älskade prins.
Nu ska jag fixa mig i ordning och åka och jobba kvällspass, mindre kul....
Kärlek
måndag 7 juli 2008
Hemma.....?
Så har man kommit hem till Kungsbacka och mamsen och Richard. Har varit hemma i två veckor nu och det känns väl rätt så bra bortsett från den enorma saknaden efter Johan. Fast det bara gått två veckor saknar jag honom och det känns jobbigt att inte veta när vi ses nästa gång.
Jag hade planerat att åka upp till Yran i Östersund i månadsskiftet Juli/Augusti men jobbar under hela den tiden jag behöver vara ledig och det är första gången vi kan ses efter jag flyttat. Nästa gång bli 20 augusti då han kommer ner och ska bo hos mig i 5 dagar! *Lycka* Så fram tills Yran eller han kommer ner så lever vi på dagliga mobilsamtal, tur att man ringer gratis till honom. Jag hade inte överlevt om jag inte hade haft de samtalen! Just nu sitter jag och myser i en av hans tjocktröjor som jag fått låna på obestämd framtid. Jag jobbade i den i Sunne när jag var där och sov i den på kanotlägret jag var på så när jag klev på tåget fick jag ett snyggt inslaget paket(eltejp och tidningspapper) med tröjan i och jag blev överlycklig för han hade haft på sig den hela kvällen så den luktade Johan =))
Sen til hösten kommer jag ju med all sannorlikhet att flytta in hos Johan och bli sambo med honom "på riktigt" så just nu ser jag Kungsbacka som en mellanstation...
Orkar inte skriva mer idag, ska snart sova så jag orkar upp och jobba imorgon ;)
Kärlek!
Jag hade planerat att åka upp till Yran i Östersund i månadsskiftet Juli/Augusti men jobbar under hela den tiden jag behöver vara ledig och det är första gången vi kan ses efter jag flyttat. Nästa gång bli 20 augusti då han kommer ner och ska bo hos mig i 5 dagar! *Lycka* Så fram tills Yran eller han kommer ner så lever vi på dagliga mobilsamtal, tur att man ringer gratis till honom. Jag hade inte överlevt om jag inte hade haft de samtalen! Just nu sitter jag och myser i en av hans tjocktröjor som jag fått låna på obestämd framtid. Jag jobbade i den i Sunne när jag var där och sov i den på kanotlägret jag var på så när jag klev på tåget fick jag ett snyggt inslaget paket(eltejp och tidningspapper) med tröjan i och jag blev överlycklig för han hade haft på sig den hela kvällen så den luktade Johan =))
Sen til hösten kommer jag ju med all sannorlikhet att flytta in hos Johan och bli sambo med honom "på riktigt" så just nu ser jag Kungsbacka som en mellanstation...
Orkar inte skriva mer idag, ska snart sova så jag orkar upp och jobba imorgon ;)
Kärlek!
måndag 28 april 2008
Vår, vår, vår!!!
Äntligen har våren kommit till Jämtland! =) Okej snön ligger kvar i de största högarna men det är 14,5 grader varmt i Johans köksfönster för tillfället och solen sken hela förra veckan. Så våren är här med besked! det enda som saknas nu är en balkong, tänk att få sitta och äta på en balkong med utsikt över Östersund. Det finns nog inget bättre.
Denna veckan är det lov för skolorna här uppe men jag jobbar ändå ochhar idag tvättat alla fönster på jobbet, dvs ca 55 stycken. Lite ont i nacke, axlar och rygg just nu.
Imorgon blir det promenadgrupp och lite småfixande på jobbet och sen ska jag hem till min kollega Acki och hennes familj, men jag måste ju vara hemma när Johan kommer från kursen säger han ^^
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer så det får räcka för idag....
Kärlek <3
Denna veckan är det lov för skolorna här uppe men jag jobbar ändå ochhar idag tvättat alla fönster på jobbet, dvs ca 55 stycken. Lite ont i nacke, axlar och rygg just nu.
Imorgon blir det promenadgrupp och lite småfixande på jobbet och sen ska jag hem till min kollega Acki och hennes familj, men jag måste ju vara hemma när Johan kommer från kursen säger han ^^
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer så det får räcka för idag....
Kärlek <3
torsdag 28 februari 2008
onsdag 27 februari 2008
Hoppas...!
Ja nu ligger jag hemma i soffan och vilar, har fått några timmar ledigt innan konfirmanderna och då ska man vila så man inte går ner sig helt. Har slappat med en film och bara tagit det lugnt, tittat igenom lite grejer jag ska läsa tills ikväll, bibeltext och frågesport osv. Men just nu känner jag mig rätt okej, utmattad efter "kollapsen" förra veckan och nervös inför uppkörningen. Jag har gått och spänt mig för samtalet med Shermine och Göran och för uppkörningen. Men allt känns relativt bra nu, jag hoppas att det är på väg uppåt nu.
Efter samtalet med Göran och Shermine grät jag en skvätt men jag är belönad med underbara kollegor som tar hand om mig, de kramade om mig och tröstade. En av dem ringde mig bara för att höra så att jag var okej. Så nu känns det bra, det kommer nog gå bra det här. Jag hoppas det i alla fall.
Hoppas är något jag gör idag, hoppas att det kommer lösa sig på jobbet. Hoppas att uppkörningen ska gå bra. Hoppas att....ja hoppas i allmänhet.
Shermine sa att hon saknade den gamla Gunilla, hon vill ha tillbaka henne och förhoppningsvis kommer den Gunilla tillbaka inom en snar framtid. Det finns hopp för det ;)
Nu ska jag läsa mina grejer och sedan gå ner till jobbet igen.
Hoppas allt löser sig =)
Kärlek!
Efter samtalet med Göran och Shermine grät jag en skvätt men jag är belönad med underbara kollegor som tar hand om mig, de kramade om mig och tröstade. En av dem ringde mig bara för att höra så att jag var okej. Så nu känns det bra, det kommer nog gå bra det här. Jag hoppas det i alla fall.
Hoppas är något jag gör idag, hoppas att det kommer lösa sig på jobbet. Hoppas att uppkörningen ska gå bra. Hoppas att....ja hoppas i allmänhet.
Shermine sa att hon saknade den gamla Gunilla, hon vill ha tillbaka henne och förhoppningsvis kommer den Gunilla tillbaka inom en snar framtid. Det finns hopp för det ;)
Nu ska jag läsa mina grejer och sedan gå ner till jobbet igen.
Hoppas allt löser sig =)
Kärlek!
måndag 25 februari 2008
Nervositet
Det är mycket som händer nu. I veckan tänkte jag ta tag i min arbetssituation och försöka få ordning på den och min psykiska hälsa som kanske inte är den bästa just nu. Tur att familj och vänner finns! Och jobbarkompisar som ställer upp för en och är i allmänhet goda människor. =)
Sen är det ju dags för uppkörningen snart och bara det är ju sjukt nervositetsframkallande! Jag vill inte kugga igen! VILL INTE! Men alla säger att det kommer gå bra och det är väl bara att lyssna på dom personerna. Jag har i alla fall fått lite erbjudanden att få låna bilar och sånt om jag klarar det. Ska bland annat köra på isvägen i Sunne och det ska bli kul. Tänk att få köra på en sjö!
Kände mig lite stolt idag faktiskt då jag körde 90/100 på landsvägen, har annars kört i typ 80 så det här var ett framsteg. Jag är inte lika rädd för isen längre ;)
Vad har jag mer att berätta? Ska jobba imorgon som vanligt och jag hoppas att Kopka är tillbaka på jobbet nu efter sin skada. Hon ramlade på isen och slog i knät så det blev 4cm större än det andra knät. Sen blir det ju körer också och då ska vi leka lite med den större kören för att få bättre sammanhållning. Ska nog leka Funky Chicken med dem och hela havet stormar fast omvänt. Man tar bort en stol för varje gång men alla personer stannar o tillslut ska alla sitta på samma stol.
Jaja nu ska jag avsluta här o hoppas att Ippa ringer snart. Hoppas jag kommer kunna sova inatt och inte ligger och funderar på uppkörningen för mycket.
Kärlek!
Sen är det ju dags för uppkörningen snart och bara det är ju sjukt nervositetsframkallande! Jag vill inte kugga igen! VILL INTE! Men alla säger att det kommer gå bra och det är väl bara att lyssna på dom personerna. Jag har i alla fall fått lite erbjudanden att få låna bilar och sånt om jag klarar det. Ska bland annat köra på isvägen i Sunne och det ska bli kul. Tänk att få köra på en sjö!
Kände mig lite stolt idag faktiskt då jag körde 90/100 på landsvägen, har annars kört i typ 80 så det här var ett framsteg. Jag är inte lika rädd för isen längre ;)
Vad har jag mer att berätta? Ska jobba imorgon som vanligt och jag hoppas att Kopka är tillbaka på jobbet nu efter sin skada. Hon ramlade på isen och slog i knät så det blev 4cm större än det andra knät. Sen blir det ju körer också och då ska vi leka lite med den större kören för att få bättre sammanhållning. Ska nog leka Funky Chicken med dem och hela havet stormar fast omvänt. Man tar bort en stol för varje gång men alla personer stannar o tillslut ska alla sitta på samma stol.
Jaja nu ska jag avsluta här o hoppas att Ippa ringer snart. Hoppas jag kommer kunna sova inatt och inte ligger och funderar på uppkörningen för mycket.
Kärlek!
måndag 18 februari 2008
VM-yra, gulliga jobbarkompisar, lillebror och förkylning
Nu var det ett tag sen jag skrev men det händer j så mycket hela tiden och man är helt slut när man kommer hem. Men det har väl inte hänt så speciellt mycket sen jag skrev sist. Jag mår bättre i alla fall och det var väl kanske inte så svårt med tanke på det senaste inlägget ;)
Men VM i skidskytte här i Östersund har kommit och försvunnit nu. Helt galet har det varit, de smällde upp Europas största öltält mitt på Stortorget och tältet med sina två våningar var väl ganska svårt att missa om vi säger så... Jag lovade mig själv att inte dras med i VM-yran som drabbade stan men tillslut veknade även Gunilla. Efter att ha varit på en av prisutdelningarna i Vinterparken, även kallad Badhusparken resten av tiden, och lyssnat på barnkören som sjöng nationalsångerna blev jag lite nyfiken på hur det var att titta på tävlingarna live. Jag hade j sett en del på tvn och efter prisutdelningen insåg jag även att det finns snygga skidskyttar ;) Vi får tacka Emil Helge Svendsen för det. Norrmannen som vann två guld nu i veckan.
Eftersom jag blev lite smittad av yran pratade jag med Svante och han fixade två biljetter till Vm åt mig och min bror som var här nu i helgen.
Vi hade en härligt kall och frusen dag vid spåret igår och hejade på mer än vad vi båda tyckte var normalt för oss. Richard hejade på Sverige och jag hejade såklart på Norge och blev överlycklig när Svendsen vann. =D
Enda tråkiga med gårdagen är att jag drog på mig en megaförkylning så nu har jag lite problem att andas ;)
Tidigare i veckan hade jag blivit erbjuden en biljett till tävlingarna av min favorit 60åring, Mats. Mats är nog den på jobbet som är gulligast mot mig. Okej alla är urgulliga men Mats är på en helt annan nivå; han gav mig en biljett till TIK-VF i julklapp, körde mig 40mil sammanlagt för att jag skulle kunna gå på matchen, bjöd mig på middag den dagen, tänkte köpa godis på min namnsdag och jag fick en ros på alla hjärtans dag. Vad kan man säga om denna fantastiska man? Han är grov i mun och man får veta ganska mycket mer om hans sexliv än vad man vill, men han har ett stort hjärta av guld. =)
Ja, lillebror Richard var ju här i helgen och vi hade det hur mysigt som helst. Han var med på jobbet och ville inte åka hem. Vi stod och frös och tittade på VM tillsammans och vi softade en hel dag. Saknar honom redan! :'(
På fredag ska jag till läkaren för min klåda på benen och resten av kroppen och snart är det dags för uppkörning =) Massor som händer nu. Återkommer med resultat från allt.
Kärlek!
Men VM i skidskytte här i Östersund har kommit och försvunnit nu. Helt galet har det varit, de smällde upp Europas största öltält mitt på Stortorget och tältet med sina två våningar var väl ganska svårt att missa om vi säger så... Jag lovade mig själv att inte dras med i VM-yran som drabbade stan men tillslut veknade även Gunilla. Efter att ha varit på en av prisutdelningarna i Vinterparken, även kallad Badhusparken resten av tiden, och lyssnat på barnkören som sjöng nationalsångerna blev jag lite nyfiken på hur det var att titta på tävlingarna live. Jag hade j sett en del på tvn och efter prisutdelningen insåg jag även att det finns snygga skidskyttar ;) Vi får tacka Emil Helge Svendsen för det. Norrmannen som vann två guld nu i veckan.
Eftersom jag blev lite smittad av yran pratade jag med Svante och han fixade två biljetter till Vm åt mig och min bror som var här nu i helgen.
Vi hade en härligt kall och frusen dag vid spåret igår och hejade på mer än vad vi båda tyckte var normalt för oss. Richard hejade på Sverige och jag hejade såklart på Norge och blev överlycklig när Svendsen vann. =D
Enda tråkiga med gårdagen är att jag drog på mig en megaförkylning så nu har jag lite problem att andas ;)
Tidigare i veckan hade jag blivit erbjuden en biljett till tävlingarna av min favorit 60åring, Mats. Mats är nog den på jobbet som är gulligast mot mig. Okej alla är urgulliga men Mats är på en helt annan nivå; han gav mig en biljett till TIK-VF i julklapp, körde mig 40mil sammanlagt för att jag skulle kunna gå på matchen, bjöd mig på middag den dagen, tänkte köpa godis på min namnsdag och jag fick en ros på alla hjärtans dag. Vad kan man säga om denna fantastiska man? Han är grov i mun och man får veta ganska mycket mer om hans sexliv än vad man vill, men han har ett stort hjärta av guld. =)
Ja, lillebror Richard var ju här i helgen och vi hade det hur mysigt som helst. Han var med på jobbet och ville inte åka hem. Vi stod och frös och tittade på VM tillsammans och vi softade en hel dag. Saknar honom redan! :'(
På fredag ska jag till läkaren för min klåda på benen och resten av kroppen och snart är det dags för uppkörning =) Massor som händer nu. Återkommer med resultat från allt.
Kärlek!
lördag 5 januari 2008
Jag kommer aldrig kunna bli älskad av någon annan än min familj och mina vänner. Visst borde man var glad för det men det är svårt när ens hjärta blir krossat gång på gång.
Jag hade precis repat mig efter den senaste gången; i våras då en kille (låt oss kalla honom 'Calle') inte var beredd att satsa bland annat för att jag skulle flytta.
Så hånglar man upp en kille på studenten, som är klasskompis med ens bästa vän, och visserligen har det varit på gång ett tag så ingen var jätteöveraskad. Men som vanligt när det gäller mig och mitt liv så vill killen i fråga bara vara vänner. Man tänker att det inte gör något för man ska ju ändå flytta 85 mil bort och frågan är om det var något eller om det bara var stundens hetta.
Sommaren går, man flyttar till Östersund och livet lunkar på. Man träffar många nya människor men ingen av det motsatta könet i lämplig ålder som är intressant, men det gör ju egentligen ingenting för man har ju fullt upp. Samtidigt försöker man glömma 'Calle' men ibland går det inte så bra eftersom man tänker på honom när småsaker dyker upp, som fotbollsderby i Stockholm och lite andra saker. 'Calle' krossade inte ens hjärta men han satte djupa spår som är svåra att glömma.
Lagom till advent/jul har man kommit över honom. Det går några veckor och man lever lyckligt och trivs med livet.
Så kommer nyår och man ska hem till killen du hånglade med på studenten, han som bara ville vara vänner, vi har inte hörts sen studenten och det är no hard feelings. Kvällen slutar i alla fall med att man sitter grensle över honom på en köksstol men min hand under tröjan på hans rygg och hans hand på mitt bröst.
När man några dagar senare, förvirrad till tusen för han ville väl bara vara vänner, hör av sig för att fråga vad som hände får man till svar att det var mysigt, MEN hans tjej hade gjort slut en dryg vecka innan så han är inte i balans...
Det är efter sådana här händelser man inser att ingen som inte kallar sig, mamma, pappa, lillebror, släkting på annat sätt eller nära vän någonsin kommer älska en.
Vad finns det då att leva för. Nu ska ni inte tro att jag har några självmordstankar, för de existerar inte i min värld, utan det är bara resultatet av att ha blivit dumpad två gånger av samma kille och att man träder in i en deppig period som kommer ibland.
En annan tanke är varför Gud utsätter mig för det här, vad har jag gjort för att detta ska hända mig? Jag undrar av ren nyfikenhet och förväntar mig inga svar.
En sak har jag kommit fram till; jag kände nog mer för killen än jag tidigare trott och insett för annars hade det väl inte gjort så ont att han inte ville nåt?
Love hurts!
Linda. Min ängel, beskyddare, tvillingsjäl, mitt allt.
Utan dig vet jag inte hur jag skulle överleva själva livet. Du är som en syster för mig och alla hemma räknar dig som en i familjen, och jag känner mig som en medlem i din. Det är du och jag mot världen, tillsammans klarar vi allt!
Du har knappt åkt tillbaka till Luxemburg men jag saknade dig redan i onsdags när du åkte från mig.
ÄLSKAR DIG! <3
Jag hade precis repat mig efter den senaste gången; i våras då en kille (låt oss kalla honom 'Calle') inte var beredd att satsa bland annat för att jag skulle flytta.
Så hånglar man upp en kille på studenten, som är klasskompis med ens bästa vän, och visserligen har det varit på gång ett tag så ingen var jätteöveraskad. Men som vanligt när det gäller mig och mitt liv så vill killen i fråga bara vara vänner. Man tänker att det inte gör något för man ska ju ändå flytta 85 mil bort och frågan är om det var något eller om det bara var stundens hetta.
Sommaren går, man flyttar till Östersund och livet lunkar på. Man träffar många nya människor men ingen av det motsatta könet i lämplig ålder som är intressant, men det gör ju egentligen ingenting för man har ju fullt upp. Samtidigt försöker man glömma 'Calle' men ibland går det inte så bra eftersom man tänker på honom när småsaker dyker upp, som fotbollsderby i Stockholm och lite andra saker. 'Calle' krossade inte ens hjärta men han satte djupa spår som är svåra att glömma.
Lagom till advent/jul har man kommit över honom. Det går några veckor och man lever lyckligt och trivs med livet.
Så kommer nyår och man ska hem till killen du hånglade med på studenten, han som bara ville vara vänner, vi har inte hörts sen studenten och det är no hard feelings. Kvällen slutar i alla fall med att man sitter grensle över honom på en köksstol men min hand under tröjan på hans rygg och hans hand på mitt bröst.
När man några dagar senare, förvirrad till tusen för han ville väl bara vara vänner, hör av sig för att fråga vad som hände får man till svar att det var mysigt, MEN hans tjej hade gjort slut en dryg vecka innan så han är inte i balans...
Det är efter sådana här händelser man inser att ingen som inte kallar sig, mamma, pappa, lillebror, släkting på annat sätt eller nära vän någonsin kommer älska en.
Vad finns det då att leva för. Nu ska ni inte tro att jag har några självmordstankar, för de existerar inte i min värld, utan det är bara resultatet av att ha blivit dumpad två gånger av samma kille och att man träder in i en deppig period som kommer ibland.
En annan tanke är varför Gud utsätter mig för det här, vad har jag gjort för att detta ska hända mig? Jag undrar av ren nyfikenhet och förväntar mig inga svar.
En sak har jag kommit fram till; jag kände nog mer för killen än jag tidigare trott och insett för annars hade det väl inte gjort så ont att han inte ville nåt?
Love hurts!
Linda. Min ängel, beskyddare, tvillingsjäl, mitt allt.
Utan dig vet jag inte hur jag skulle överleva själva livet. Du är som en syster för mig och alla hemma räknar dig som en i familjen, och jag känner mig som en medlem i din. Det är du och jag mot världen, tillsammans klarar vi allt!
Du har knappt åkt tillbaka till Luxemburg men jag saknade dig redan i onsdags när du åkte från mig.
ÄLSKAR DIG! <3
torsdag 3 januari 2008
Helvetes jävla skit!
Ni som känner mig vet att jag inte använde sånna uttryck egentligen men nu är livet verkligen skit!
Varför? Jo för att killar är AS! Eller nä, de är ärkeas!!
Just nu orkar jag inte förklara men det har med nyår och Robert att göra. Resten kan ju ni fundera över. Just nu är jag för låg och deppad för att orka skriva om det.
Det man kan säga är väl att jag har ett hål i mitt hjärta, det känns tomt och gör ont mitt på bröstet...
Skriver mer en annan dag då jag är mer på humör...
Varför? Jo för att killar är AS! Eller nä, de är ärkeas!!
Just nu orkar jag inte förklara men det har med nyår och Robert att göra. Resten kan ju ni fundera över. Just nu är jag för låg och deppad för att orka skriva om det.
Det man kan säga är väl att jag har ett hål i mitt hjärta, det känns tomt och gör ont mitt på bröstet...
Skriver mer en annan dag då jag är mer på humör...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
