Tänk att man kan bli förälskad i ett ställe redan första gången man är där, det är något i luften som gör det tror jag.
Igår var jag uppe i Östersund och hälsade på min kommande arbetsplats i nio månader. Redan när jag såg all skog tänkte jag att detta var helt annorlunda än allt jag känner till, jag är ju en stadstjej. Men när jag klev av tåget kände jag den friska, rena luften som finns där uppe i Jämtland. Det är en upplevelse att andas riktigt ren luft för första gången någonsin. En kontrast som fanns var att se en beachvolleyboll plan längs tågspåret och sedan höja blicken uppåt och se Åreskutan med snöklädda toppar. Det var en helt ny upplevelse för mig.
Dagen var full med nya intryck och nya människor men jag ska inte klaga för jag tyckte det var roligt och eftersom alla var så vänliga fick jag en bra magkänsla och jag riktigt längtar till augusti då jag flyttar upp.
Jag insåg inte tidigare hur bra det verkligen är på Frösön, alla förmåner jag kommer få skulle många kunna döda för. Fri bostad och 5000/mån är en bra början men sen tillkommer att de betalar abonemangsavgiften på telefonen, tvlicensen, jag får en halvtimmas massage en gång i månaden och friskvårdsbidrag på 1000kr/år.
Förutom allt detta så börjar min tid i Frösöns församling med en personalresa till Rom och sedan får jag den otroliga upplevelsen att arbete med barn och ungdomar på ett nytt sätt i grupper som fungerar och med ledare som hittar på roliga saker för dem.
För att sammanfatta min dag där uppe kan jag väl säga: Jag vill flytta dit nu!!
Visst kommer jag sakna allt här hemma men det kommer bli ett underbart år där uppe och jag längtar redan.
Och om du har vägarna förbi på väg till Åre så ring och titta in på en kopp te eller bara för att säga hej =)
Kärlek!
torsdag 31 maj 2007
måndag 14 maj 2007
På väg in i vuxenvärlden...
Så har jag fått det där brevet som berättar vad jag ska göra från den 1 september i höst, antagningsbeskedet från Volontäråret. Och som jag misstänkte så blir det en flytt till Frösö, Östersund nu till hösten.
Det har inte riktigt gått in att jag faktiskt ska flytta nu, att jag ska lämna familjen och vännerna hemma. Vad händer med alla relationer jag har till folk? Kommer jag hålla kontakten med alla kompisarna?
Just nu snurrar en massa frågor i huvudet och jag blir mer och mer nervös för varje minut som går. Hur ska jag klara mig ensam där uppe?
Jag får återkomma när jag vet mer och när jag rensat huvudet lite.
Kärlek!
Det har inte riktigt gått in att jag faktiskt ska flytta nu, att jag ska lämna familjen och vännerna hemma. Vad händer med alla relationer jag har till folk? Kommer jag hålla kontakten med alla kompisarna?
Just nu snurrar en massa frågor i huvudet och jag blir mer och mer nervös för varje minut som går. Hur ska jag klara mig ensam där uppe?
Jag får återkomma när jag vet mer och när jag rensat huvudet lite.
Kärlek!
onsdag 9 maj 2007
Konsten att sakna skolan...
Hur vettigt låter det på en skala att sakna skolan? Ja jag vet det låter rätt sinnesrubbat men så är det; Gunilla saknar skolan. Och då har jag ändå bara varit borta två dagar. Hur ska det då bli efter den 8e juni? Fast då kommer jag ju inte att gå hemma som jag gjort dessa dar i och för sig.
Men man blir lite "oroad/rädd" när man kommer hem från skolan på måndagen och har 37,9 i kroppstemperatur och sedan ligger utslagen i sängen hela tisdagen med 38,0 hela dagen. Hur ska det då gå till helgen? Kommer jag att vara frisk till på fredag då det är dags för en helkväll på Respekt igen? Jo men det måste jag ju för Johan kommer ju ner från Åsele och vi ska ju ut tillsammans ju. Hur kommer detta att gå? Shit är den första tanken som kommer upp i huvudet.
Men nu när jag varit feberfri idag så är jag nästan helt säker på att jag kan ge mig ut och svänga de lurviga =)
Just nu sitter jag och gör just ingenting, har allmänt tråkigt. Alla mina kompisar är i skolan eller på jobbet eller nåt annat, lillebror är i skolan, mamma på möte och jag är trött på att kolla film.
Fast det var länge sen jag kollade på Pay it forward så kanske ska kolla den och låta tårarna spruta =)
Jaja hur som helst så orkar jag inte skriva mer nu. Jag lovar att lämna en fullständig rapport om allt som hände och inte hände på Respekt på fredag ;)
Kärlek!
Men man blir lite "oroad/rädd" när man kommer hem från skolan på måndagen och har 37,9 i kroppstemperatur och sedan ligger utslagen i sängen hela tisdagen med 38,0 hela dagen. Hur ska det då gå till helgen? Kommer jag att vara frisk till på fredag då det är dags för en helkväll på Respekt igen? Jo men det måste jag ju för Johan kommer ju ner från Åsele och vi ska ju ut tillsammans ju. Hur kommer detta att gå? Shit är den första tanken som kommer upp i huvudet.
Men nu när jag varit feberfri idag så är jag nästan helt säker på att jag kan ge mig ut och svänga de lurviga =)
Just nu sitter jag och gör just ingenting, har allmänt tråkigt. Alla mina kompisar är i skolan eller på jobbet eller nåt annat, lillebror är i skolan, mamma på möte och jag är trött på att kolla film.
Fast det var länge sen jag kollade på Pay it forward så kanske ska kolla den och låta tårarna spruta =)
Jaja hur som helst så orkar jag inte skriva mer nu. Jag lovar att lämna en fullständig rapport om allt som hände och inte hände på Respekt på fredag ;)
Kärlek!
onsdag 2 maj 2007
Ett steg närmare framtiden...
varje dag kommer man ett steg närmare framtiden, det som kommer efter nuet. Varje morgondag är framtiden men det tänker man kanske inte på. För varje dag som går kommer man ett steg närmare allt som väntar där borta; studier, jobb, familj, föräldrars död, sin egen död och livet efter detta. Varje dag gör man något som gör att man kommer ännu ett steg närmare detta. Varje skoldag, jobbdag, mammaledigdag, VAB-dag, sjukskriven-dag javarje dag är ett steg närmare det som komma skall.
Idag kom jag ett rejält kliv närmare min framtid; jag var på samtal på stiftet här i Göteborg. Ett samtal som skulle hjälpa människorna där att besluta om jag är värdig en plats som volontär inom Svenska kyrkan till hösten.
Jag kommer dit och får sitta och vänta på Tobias som jag ska prata med för han är på lunch. Ju längre tiden går desto mer nervös blir jag och när han kommer och visar in mig i rummet släpper det lite grann för an är ju så trevlig. Han skulle bara gå och fixa en sak så jag får slå mig ned men innan jag gör detta tittar jag ut genom det enorma fönstret och ser så gott som hela Göteborgs hamnområde runt Packhuskajen och där. Mötet hålls i Läppstiftet vilket ger denna fantastiska utsikt.
Så börjar vi prata om min ansökan och om volontäråret och om mig och Tobias är jättetrevlig. När vi ska avsluta säger han att om han fick bestämma är det ingen tvekan om att jag ska få göra detta och han tror att mina chanser är väldigt stora. Gisa hur glad jag blev, detta är något som jag verkligen vill göra och jag kommer antagligen få chansen!
Han börjar prata om att han till och med vet vilken församling han vill att jag ska hamna i, en där de har en bra barnerksamhet och där jag antagligen kommer få möjlighet att utveckla min kristna tro och där jag kommer utvecklas som person. Jag börjar undra var denna församling ligger någonstans och precis då säger han att den ligger i närheten av Östersund. Östersund tänkte jag det är ju mega långt dit! Men det kan bli fruktansvärt kul att få se norra delen av Sverige med.
Sedan frågar han om jag har något partner för det kan vara ganska jobbigt. Som tur är så har ju inte jag detta. Vi diskuterar detta lite mer jag och Tobias och han säger åt mig att om detta verkligen är vad jag vil göra så ska inget få hindra mig, och det var precis vad jag tnkte i det ögonblicket; Nu ska inget få hindra mig att få fullfölja min dröm!
Sedan började jag tänka på min familj och mina underbara vänner. Familjen finns alltid kvar men vännerna hur ska det gå med dem? Med oss? Men då kom jag på att många av kompisarna ska ju faktiskt också göra något till hösten och vill även de flytta hemifrån så det löser sig nog. Linda vill ju till och med flytta till Åre och jobba som skidlärare där en säsong så vi har ju nära till varandra i så fall.
Det är lite skrämmande det där med framtiden, hur ett enda samtal kan avslöja vad du kanska gör till hösten. Just nu är jag relativt lugn men har lite magpirr inför detta för nu får jag ju gå och vänta på det definitiva beskedet som kommer i slutet av maj. Maj som redan är så jobbigt nu ska jag oroa mig för detta också. Men om Gud vill att detta ska hända mig så kommer det hända!
Kärlek!
Idag kom jag ett rejält kliv närmare min framtid; jag var på samtal på stiftet här i Göteborg. Ett samtal som skulle hjälpa människorna där att besluta om jag är värdig en plats som volontär inom Svenska kyrkan till hösten.
Jag kommer dit och får sitta och vänta på Tobias som jag ska prata med för han är på lunch. Ju längre tiden går desto mer nervös blir jag och när han kommer och visar in mig i rummet släpper det lite grann för an är ju så trevlig. Han skulle bara gå och fixa en sak så jag får slå mig ned men innan jag gör detta tittar jag ut genom det enorma fönstret och ser så gott som hela Göteborgs hamnområde runt Packhuskajen och där. Mötet hålls i Läppstiftet vilket ger denna fantastiska utsikt.
Så börjar vi prata om min ansökan och om volontäråret och om mig och Tobias är jättetrevlig. När vi ska avsluta säger han att om han fick bestämma är det ingen tvekan om att jag ska få göra detta och han tror att mina chanser är väldigt stora. Gisa hur glad jag blev, detta är något som jag verkligen vill göra och jag kommer antagligen få chansen!
Han börjar prata om att han till och med vet vilken församling han vill att jag ska hamna i, en där de har en bra barnerksamhet och där jag antagligen kommer få möjlighet att utveckla min kristna tro och där jag kommer utvecklas som person. Jag börjar undra var denna församling ligger någonstans och precis då säger han att den ligger i närheten av Östersund. Östersund tänkte jag det är ju mega långt dit! Men det kan bli fruktansvärt kul att få se norra delen av Sverige med.
Sedan frågar han om jag har något partner för det kan vara ganska jobbigt. Som tur är så har ju inte jag detta. Vi diskuterar detta lite mer jag och Tobias och han säger åt mig att om detta verkligen är vad jag vil göra så ska inget få hindra mig, och det var precis vad jag tnkte i det ögonblicket; Nu ska inget få hindra mig att få fullfölja min dröm!
Sedan började jag tänka på min familj och mina underbara vänner. Familjen finns alltid kvar men vännerna hur ska det gå med dem? Med oss? Men då kom jag på att många av kompisarna ska ju faktiskt också göra något till hösten och vill även de flytta hemifrån så det löser sig nog. Linda vill ju till och med flytta till Åre och jobba som skidlärare där en säsong så vi har ju nära till varandra i så fall.
Det är lite skrämmande det där med framtiden, hur ett enda samtal kan avslöja vad du kanska gör till hösten. Just nu är jag relativt lugn men har lite magpirr inför detta för nu får jag ju gå och vänta på det definitiva beskedet som kommer i slutet av maj. Maj som redan är så jobbigt nu ska jag oroa mig för detta också. Men om Gud vill att detta ska hända mig så kommer det hända!
Kärlek!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
