Ensam

Just nu så känner jag mig väldigt ensam här uppe. Jag har ingen att umgås med, ingen i min egen ålder i alla fall. Visst vi umgås en del med Johans familj men det blir lite jobbigt i längden. Jag vill ha en jämnårig kompis här uppe i Östersund för nu känns livet så sjukt ensamt.
Men Johan då? kanske nån undrar...jo Johan finns väl men han förstår inte allt, man kan inte prata om allt med honom. Vet inte hur det kommer gå från nästa vecka då han blir arbetslös. Kommer vi gå varandra på nerverna och bråka ännu mer? Kommer vi glida ifrån varandra i ren frustration över att ingen av oss har ett fast jobb? Vad kommer att hända?

Just nu är jag rädd och orolig för oss, vad som kommer hända med oss. Vi har hamnat i nån ond cirkel där vi bråkar mycket. Det är första gången jag skriver öppet om det men nu är jag så trött på allt att jag skiter i vem som läser. Jag är trött på att hålla fasaden uppe; Jag mår skit just nu!

Hade ett långt samtal med min mor igår om livet och vi kom fram till att jag är i en depp period just nu så det är väl bara att försöka rida ut den. Men det hade varit skönt med lite stöd från ens sambo. Men det kan jag väl inte räkna med...
Kanske ska man maila den här länken till Johan så han själv kan läsa hur jag känner eftersom vi bråkade igår igen och jag inte kunde säga allt det här.

Vet inte vad jag ska göra just nu, det känns som att jag gör allt för honom men får så lite tillbaka. Vill han ens ha mig här uppe? Betyder det nåt att jag har lämnat allt för hans skull? Skulle han göra det för mig??

Kan någon svara på varför det alltid är jag som ska ta första steget mot försoning när vi bråkat? Även om jag inte gjort nåt fel. Enda gången Johan tar det steget är när jag gråter och är ledsen över något. Men inte försonas han med en gång då heller utan först måste bråket bryta ut på riktigt, sen kan han krama om och säga att han tycker om mig.

Sen har vi ju det där med att säga vad man känner till sin partner, lite uppskattning ibland hade ju inte varit så dumt, så man får lite starkare självförtroende. Vilket inte är svårt eftersom det är i botten just nu.
Som sagt så skiter jag i vem som läser det här, kungen får gärna läsa det om han finner det intressant, Johan får gärna läsa det, det skiter jag fullkomligt i!

VEM BRYR SIG?!?!
Inte jag i alla fall.