Hej mitt vinterland

Ja om det ändå vore ett vinterland här uppe. Tänk dig frostade träd och buskar, snö som ligger i lagom stora drivor, strålande solsken så att snön och frosten gnistrar så man får ont i ögonen. Visst låter det underbart? Men i Östersund är det slask och grått. Snön finns till viss del; den täcker isen så att man inte ser den utan går på som vanligt och halkar så man nästan bryter alla ben i kroppen. Roligt va? Nä usch, jag hatar det som det är nu! Jag vill kunna gå på sandade gator utan att spänna hela kroppen i tron om att jag ska halka och paja ett knä eller en arm. Jag vill kunna se ungarna åka pulka och madrass i Kärringbacken. Jag vill kunna njuta av vintervädret. Jag vill inte gå med huva på för att det snöblandade regnet är så hemskt, eller överväga att ta broddarna för att ha min kropp intakt. Visserligen skulle det inte spela någon som helst roll om jag slog mig sönder och samman för då skulle jag kunna läsa alla böcker jag lånat på biblioteket. Jag skulle inte ha någonting som helst emot att ligga i en sjukhus säng någonstans med varje ben i kroppen brutet. Visst skulle det säkert göra lite ont men det som inte dödar härdar har jag hört...

Tänk om man skulle ta och ramla ikväll på jobbet, då blir det en arbetsskada, och jag skulle slippa jobba klart mitt pass. Men hur ska jag ta mig till lassarettet? Ska jag åka ambulans eller ska jag promenera dit, ja menar det funkar ju om det bara är en arm som är av mamma klarade ju att gå 2km med sin brutna arm, eller skulle jag ringa någon som kunde köra mig?
Om vi säger att jag tar ambulansen in, då skulle jag ju först ringa en kollega för att berätta vad som hänt, sen skulle jag ju ringa efter ambulansen. Men vem skulle jag ringa sen? Antagligen mamma, mamma är alltid bäst på att lugna mig och hantera mig när nåt svårt händer. Sen skulle jag väl antagligen ringa pappa också, bara för att tala om vad som hade hänt. Klart Johan skulle få sig ett samtal och klart jag hade hoppats att han skulle komma på 3 röda, men man kan ju aldrig förutsätta något...

Undra hur länge man blir borta från jobbet med en bruten arm... Undra om jag får ersättning... Ja det finns massor med saker man kan fråga sig.

I alla fall så är det första advent imorgon men inte är här mysigt för det. Jag har lyckats införskaffa mig en elljusstake och en ljusstake för levande ljus, så mycket mer vågar jag inte för då förstör det ordningen...
Men på onsdag då jag är ledig tänkte jag baka lussekatter för att få lite julstämning, i alla fall lite. Det är nu som jag saknar min mamma ofantligt mycket för under advent och jul så är det alltid så mysigt. Ljusstakar överallt och några dagar före jul så är det tomtar och sånt överallt också. Hembakade pepparkakor och lussebullar, egen dekorerat pepparkakshus och såklart granen. Allt det här saknar jag, jämfört med det så känns mitt julpynt ganska tragiskt.

Imorgon är det även mammas födelsedag; Grattis! Inte för att hon läser det här men ändå. Den firar hon idag tillsammans med min mormor, morfar, mina mostrar, morbröder, kusiner och Richard. Den enda som saknas är jag, hennes dotter. Det känns rätt konstigt att sitta 80 mil bort och inte kunna vara med på varken sin mammas, pappas eller bröders födelsedagar. Okej när Richard fyller år i maj så kommer jag att vara med för då är vi allihopa på Cypern. =)
Men det är ju inte därför vi åker. Morfar har räknat ut allt vi kan fira där nere;
1. Mormor och morfar har varit gifta i 50 år
2. Mormor och morfar fyller 75 år
3. Helena och Tobbe har varit gifta i 20 år
4. Christian och Nettan har varit gifta i 10 år
5. Nettan fyller 40 år några dagar innan vi åker
6. Richard fyller 17 år när vi är där nere

Från början så var det ju guldbröllopet och 75års dagarna som vi ska fira, mormor och morfar bjuder oss på resan för att fira. Men sen när man tänkte efter så kom man på att det va värsta firar året =) Okej Richard fyller inte jämt men ändå

Kan inte förklara med ord hur mycket jag längtar efter den här resan! Ska bli så skönt att få komma ner till solen och värma mig lite. Fast först kommer ju julen såklart och då ska jag åka hem och fira jul hos pappa. Det är 22 dagar kvar har jag räknat ut. Känns som en evighet för jag vill åka NU!!! Jag saknar alla där hemma jättemycket! Nästan så mycket så jag gråter varje dag, men bara nästan.

Nu är väl maten klar snart och sen ska jag gå till jobbet för att jobba kväll 2 av 4 i rad.

Han kommer, han från fjärran

Ja nu är det snart advent och allt mys som kommer med det. Det märks här i Östersund nu, många har plockat fram sina adventsljusstakar, kommunen hänger upp ljusbollar i luften och klär träden med små lampor. Snön ligger på marken och luften är kall. Och idag sjöng jag julsånger på jobbet med min kollega Sara. Vi var hos en vårdtagare som inte tycker om att åka i liften mellan rullstolen och sängen så man försöker alltid locka henne med att sjunga. Det brukar vara Du gamla du fria som sjungs men idag ville vi höra någon julsång.
Så vi började med den traditionella versionen av Bered en väg för Herran men varken jag eller Sara kunde melodin särskilt bra så vi bytte till dalamelodin som är jättefin. Så jag och Sara sjöng två stämt och ibland kom Eva in med en tredje stämma som kanske inte alltid var så ren men det lät ändå vackert. Så det blev sån stämmning där så det var inte klokt!

Om 9 dagar så kommer Linn hit och hälsar på över helgen och jag längtar så sjukt mycket! Vi ska bland annat så ska vi åka till Åre och till Storsjöbadets relaxavdelning. Det ska bli jättemysigt! =D

Men nu ska jag gå och lägga mig eller försöka liste ut varför jag får kramp i magen när jag går en längre sträcka....
Natti!

Tråk

Har nyss kommit hem från en "deligeringskurs" så att jag skulle få börja ge medicin. Låter väl bra? Men grejen är att ingen av sköterskorna från min grupp är i stan så min deligering får vänta minst en vecka. Så det va rätt onödigt att jag gick på den där grejen. Men jag får ju betalt för 2 timmars lyssnande om saker som jag redan kan, så det blir ju ca 200kr till i kassan =)

Annars händer det inte så mycket här uppe just nu... Snön har kommit och det är minus grader hela tiden =) Jag jobbar på som vanligt och så fort jag skrivit klart här så ska jag dammsuga lägenheten och sen göra varm choklad och titta på tvn eller på Mamma Mia

Så nu vill jag inte skriva mer kanske ni kan förstå, och det är inte dammsugningen som lockar ;)


Kärlek!

Work work work

Den här veckan har det blivit mycket jobb för min del. Jobbade söndag kväll och måndag 7-12. När jag kommer hem på måndagen, trött som ett as och tappar upp ett bad för att lindra min värkande rygg. Innan jag dyker ner i plurret så ringer telefonen och det är chefen som frågar om jag kan jobba 16-22 för de har fått sätta in extra vak eftersom en tant är på väg till andra sidan. Okej tänker jag och jobbar, men nog är man trött efter sammanlagt 11 timmars jobb. Efter den dagen var jag rätt trött så jag var ledig på tisdagen. På onsdagen blev det en 8-17 dag och torsdag blev det ännu ett dubbelpass. Då var det väl frivilligt men det var svårt att säga nej när hela arbetslaget sitter och lyssnar när jag får frågan. Visst har man alltid ett val men kände lite press där ett tag. Så blir det jobb imorgon kväll igen...
Sen blir det några dagar nästa vecka också.
Kommer nog att vara rätt trött eftersom jag har en härlig förkylning på gång också.

Ditten och datten

Tänk om det bara kunde bli advent nån gång! Jag längtar så efter advent och julen. Vanligtvis så brukar det funka bra ändå och speciellt här uppe för det brukar ju finnas snö...men den har inte kommit än! :( Tänk om snön, vintern och advent kunde komma nu med en gång! Då skulle jag bli lycklig.

Det är så tråkigt väder här uppe nu, precis samma som hemma, regn och rusk. Kallt men ändå plusgrader.
Och med advent kommer även ett trevligt besök; Linn kommer antagligen hit i början på december. Som jag längtar! Hon skulle ju egentligen kommit helgen som var men det kom en konsert i vägen och så blev hon dundersjuk i samma veva. Så jag hoppas att hon håller sig frisk nu tills hon kommer hit!

Annars har det inte hänt så värst mycket. Vi var på fest i Valsjöbyn (Sveriges minsta håla) med Johans kompisgäng. Alla drack väl lite för mycket så i lördags mådde jag väl allt annat än bra...det hela blev inte bättre av att vi skulle på middag hos Johans syster på kvällen. Det brukar vara jättetrevligt att vara med dom men just i lördags mådde jag skit så jag orkade ingenting och ville bara ligga hemma.
Igår jobbade jag 11 timmar i hemtjänsten. Började med att jobba 7-12 som det var planerat, sen ringde min chef och frågade om jag kunde jobba 16-22 också för att täcka upp för en personal som satt vak för en av våra vårdtagare som var/är på väg att lämna det jordiska. När jag väl kommer till jobbet klockan 16 (ett bad och en tupplur senare) så säger de att jag inte behövs förrän klockan 17 då man brukar gå på kvällspasset. Men när jag ändå var där så tänkte jag att jag skulle gå upp och hålla Linda som satt vak sällskap. Så vi satt på varsin sida om kvinnan och höll henne i handen. Hela tiden så suckade hon "Nu! nu! Nu! inte nu..." Hon vill så gärna vandra vidare men hennes kropp vill inte, hennes hjärta är alldeles för starkt för det. Jag tycker så synd om henne och tycker att man i sådana fall ska tillåta aktiv dödshjälp. Men det måste vara befogat med den hjälpen. Som tex en gammal kvinna som är över 95 och inget annat vill än att få återförenas med sin man och sina föräldrar, men hon får inte för att kroppen är för stark.

Så efter gårdagens arbetspass så ser det ut att bli en ledig dag för mig, vilken ska bli skönt faktiskt. Johan är också hemma, han slutade på Frösön i fredas så nu ska han söka jobb och vara min hemmaman ;)

Bombhot och utflykter

Ja idag har det andra bombhotet denna veckan uppdagats i Östersunds kommun. I tisdags var det Lidl som hade en okänd låda på parkeringen eller nåt. Stan stängdes av i 10 timmar, bombgruppen från Stockholm kallades in och...det var hushålls sopor! Idag har de spärrat av Brunflo för att de har hittats en låda på Konsum... Tågen blir stillastående, bussarna och trafiken leds om. Bara för en låda där det står BOMB! Galet! Så vid det här laget är väl bombgruppen på väg tillbaka hit upp, de kanske borde få en övernattningsbostad??
Annars så gör inte polisen så mycket här uppe, bara lite olagligheter. Visst får man förtroende för Östersunds polisen när man hör att en av dem är åtalad för kvinnofridskränkning?

Annars så händer det inte så mycket här uppe, jag och Johan tar dagarna som de kommer. Idag jobbar han sista dagen ute på Frösön för denna säsongen men ska ju snart vicka för Ove när han ska bort. Jag jobbar på i hemtjänsten och söker massa andra jobb men får inget så hemtjänsten duger bra än så länge.

Idag ska vi åka till Valsjöbyn med Johans kompisgäng. Kan erkänna att jag är lite nervös för tänk om de inte gillar mig! Tänk om det blir kaos och alla tycker illa om mig. Tänk om...tänk om...tänk om...
Usch nu måste jag försöka tänka positivt annars går det inte vägen det här!
Håll tummarna!