Heja!

Äntligen är vi över strecket!! Underbar känsla man känner nu, första gången på säsongen som man känner att vi kanske kan klara det. Visst jag vägrade tappa hoppet men det såg allt mörkt ut ett tag. Jag anser fortfarande att det inte nödvändigtvis var Lillis och Calles fel, de kanske hade rett ut det vad vet jag.
Känn i alla fall skönt att ha varit med på matchen som ledde oss till nionde placeringen i stället för elfte. Och vilken stämning det var sen också. För att vara en grundseriematch var det rätt bra stämning, kunde varit lite bättre borta hos oss men inte ska jag klaga, jag såg ju Anton nästan hela matchen. Men varför han inte får mer istid förstår jag inte. Det är en oändlig gåta för mig. Jaja just nu är jag bara lycklig över segern.
Vi var ett rätt skönt gäng som gick; jag, Sandra, Erik och Johan. Men vissa av oss(inte nån av tjejerna och inte Erik) kunde varit lite mindre sura och varit trevliga i stället för att sitta och sura.
ska egentligen plugga psykologi nu men har för ont i kroppen för det och orkar inte med provet imorgon. Tror dessutom att jag har en förkylning i kroppen och det styrker väl inte min motivation precis höhö.

Nä men om man ska ta och läsa igenom anteckningarna en sista gång så man vet lite vad det handlar om i alla fall...