Bergochdalbana

Förra gången hyllade jag livet och tyckte allt var skitkul. Idag är allt inte skitkul längre.
Varför?
Inte den blekaste. Idag är allr bara allmänt dåligt och livet suger mer än vanligt. De som känner mig vet att jag brukar använda just den meningen livet suger lite då och då. Och livet suger ganska ofta. Bara det att dagen efter eller kanske tom nån timma efter man har sagt det så suger inte livet längre.
Det är som en oändlig bergochdalbana som aldrig vill ta slut eller stanna.
Är det det som är livets mening, att man ska må jättebra ena dagen men nästa vill man bara lägga sig under täcket och dö av tyckasyndomsigsjälv-viruset?

Egentligen ska jag plugga religion nu, har ett stort prov imorgon som är ganska betygsavgörande eftersom det är det ända provet vi har i kursen, men orkar verkligen inte plugga.
Varför?
För att livet suger mina vänner. Livet suger.

Jonas Gardell har skrivit i en av sina böcker "Vart ska jag gå för din ande, och vart ska jag fly för ditt ansikte? Jag vill låta ditt ansikte utplånas av havet. Att älska ska inte göra ont. Vi har rätt till ett liv utan smärta"

Jag kan hålla med om att det kan göra grymt ont att älska ibland men att inte bli älskad gör minst lika ont.
Även om man har kompisar som man älskar, och de älskar dig, så kan man känna sig ensamast i hela världen. Alla gör det nog någon gång. Vad ska man göra åt den smärtan som komnmer för att man känner sig ensam och oälskad?

Vi har rätt till ett liv utan smärta. Men ta bort den jobbga smärtan då! Jag orkar inte med den längre!

Häromdagen var Bob Hansson och pratade på min skola och han sa: varför ska man ha roligt? Det roliga kommer ta slut efter ett tag och det vill vi ju inte.

När man känner sig ensamast i hela världen, har man då paserat den där perioden som är rolig? Kommer den komma tillbaka?

Om man tar bort smärtan och de tråkiga stunderna som de pratar om kommer man att må bättre då?
Det kommer vi aldrig få reda på för människan är konstruerad så att man ska ha tråkigt och känna smärta. Men hur kul är det egentligen?

Vad kan göra så att man mår bättre om man nu, som jag idag, får en dålig dag då man känner sig ensamast i hela världen, oälskad och precis har kommit ur den roliga perioden?

Alla har sina egna knep men jag brukar lyssna på peppande musik och läsa texer av Jonas Gardell. Men idag kom jag på en otroligt bra idé; jag ska skriva ut en bild på Jonas Gardell och en bild på en elefant och alltid ha dom i plånboken. Det är två saker som kan få mig att må bra igen, Jonas Gardell och elefanter. Egentligen ska det vara elefantbyxr men det äger jag inga, ska faktiskt även köpa en sådan där textillapp (eller vad man ska kalla det som man syr på kläderna) som föreställer en elefant så har jag mig ett par elefantbyxor.
Det är som Jonas (Gardell) brukar säga: Om något går fel, ta på dig elefantbyxorna och var som en människa.

"Tyst nu
Du jag vet
Allt om
ensamhet
Grt ut
Till slut
För jag vet

Tyst nu
håll mig hårt
Glöm det
som var svårt
Du har
ju kvar
Mig hos dig

Människor är så grymma
De sårar om de kan
Du och jag ska rymma
till värmen hos varann

När andra gjort dig illa
ska jag kyssa dig till tröst
Du får somna stilla
med kinden mot mitt bröst

Tyst nu
De' e' okej
Jag är
här hos dig
Sov!
Jag vakar
De' e' okej"
(orginaltext: Don't explain" text och musik: Billie Holiday & Arthur Herzog, svensk text: Jonas Gardell)