Dagen Gud glömde....

Idag har nog varit en av de värsta dagarna i mitt snart 21 åriga liv! Detta har varit dagen som självaste Gud måste ha glömt.
Det började redan i morse då man var tvungen att gå till jobbet klockan sju efter en enormt lång påsknattsmässa "kvällen" innan. Visst var det frivilligt att gå på mässan men skulle ju kännas konstigt att inte gå i kyrkan nån gång under påsken så det blev ett besök där. Bra gudstjänst men alldeles för lång för att vara en nattmässa, tror vi kom hem klockan ett på natten och båda somnade genast och hade svårt att komma upp.

Väl på jobbet inser jag att jag är allra först på plats men det är ju skönt för jag kunde dricka te i lugn och ro och jag kunde välja tur utan dåligt samvete.
När vi börjar jobba går jag tillsammans med min kollega Orra för att en vårdtagare har sin missbrukar son på besök och jag ville inte gå själv.
När klockan är halv åtta får vi ett larm om att en farbror har ramlat för andra gången denna helgen så det är bara att rusa dit och hitta mannen i fråga på golvet och total förvirrad och inget minne av att ha ramlat. Vi ringer sköterskan så hon kan ta en titt eftersom han är både vinglig och virrig.
Efter ett tag försvinner Orra för att göra lite andra besök och efter en stund kommer nästa kollega; Kjell. Även han försvinner efter en stund.
Jag, mannen som ramlat, hans dementa fru och deras son och sonhustru väntar i två timmar på att sköterksan ska komma. När hon väl kommer så gör hon inget med honom utan vi sätter bara in extra tillsyner på dem.
När sköterskan har gått påbörjas mitt nästa projekt hos mannen; byta byxor och underbyxor på honom då det skett en liten olycka när han ramlat.
Mitt under allt detta ringer Orra och säger att Kjell vill få tag på mig.

Så klockan halv elva ringer jag Kjell för att fråga vad han ville, han vill ha ner mig till en dubbelbemanning vi hade tillsammans för damen är hel sur.
Jag springer stressad och lite halvt illamående ner till honom och möts av en sur och irriterad Kjell. Detta gör att jag får ta emot obefogad ilska från honom, vilket inte gör mitt humör bättre. Sen att han tycker det är viktigare med en tant som bitit av en tand än en man som kan ramla när som helst igen, det är ju hans problem.

Väl tillbaka på kontoret talar en annan kollega om för mig att min gula tunika har blodfläckar på sig så det är bara att byta om på lunchen och lägga tunikan i blöt.

På eftermiddagen var det lugnare, i alla fall ända tills vi inser att cheferna inte satt in någon vikarie för Lotten på kvällen så det inleder ett timlångt arbete att ringa till alla tänkbara vikarier. Tillslut börjar vi ringa ordinarie och bestämmer att vem som än går in ska få tiden i pengar istället för komptid.
Ingen svarar så jag anmäler mig frivilligt på några villkor; tiden i pengar och att få sluta två timmar tidigare. Alla går med på det och jag förbereder mig mentalt för 3 timmars extra jobb direkt efter mitt ordinarie pass. Tillslut ringer en kollega upp och tar kvällen och ingen är mer lycklig än jag!

Så nu sitter jag hemma i myskläder efter ett varmt långt bad och kopplar av inför helgens sista pass som är imorgon.....

Detta var alltså historien om dagen som Gud glömde...