Ett steg närmare framtiden...

varje dag kommer man ett steg närmare framtiden, det som kommer efter nuet. Varje morgondag är framtiden men det tänker man kanske inte på. För varje dag som går kommer man ett steg närmare allt som väntar där borta; studier, jobb, familj, föräldrars död, sin egen död och livet efter detta. Varje dag gör man något som gör att man kommer ännu ett steg närmare detta. Varje skoldag, jobbdag, mammaledigdag, VAB-dag, sjukskriven-dag javarje dag är ett steg närmare det som komma skall.

Idag kom jag ett rejält kliv närmare min framtid; jag var på samtal på stiftet här i Göteborg. Ett samtal som skulle hjälpa människorna där att besluta om jag är värdig en plats som volontär inom Svenska kyrkan till hösten.
Jag kommer dit och får sitta och vänta på Tobias som jag ska prata med för han är på lunch. Ju längre tiden går desto mer nervös blir jag och när han kommer och visar in mig i rummet släpper det lite grann för an är ju så trevlig. Han skulle bara gå och fixa en sak så jag får slå mig ned men innan jag gör detta tittar jag ut genom det enorma fönstret och ser så gott som hela Göteborgs hamnområde runt Packhuskajen och där. Mötet hålls i Läppstiftet vilket ger denna fantastiska utsikt.

Så börjar vi prata om min ansökan och om volontäråret och om mig och Tobias är jättetrevlig. När vi ska avsluta säger han att om han fick bestämma är det ingen tvekan om att jag ska få göra detta och han tror att mina chanser är väldigt stora. Gisa hur glad jag blev, detta är något som jag verkligen vill göra och jag kommer antagligen få chansen!
Han börjar prata om att han till och med vet vilken församling han vill att jag ska hamna i, en där de har en bra barnerksamhet och där jag antagligen kommer få möjlighet att utveckla min kristna tro och där jag kommer utvecklas som person. Jag börjar undra var denna församling ligger någonstans och precis då säger han att den ligger i närheten av Östersund. Östersund tänkte jag det är ju mega långt dit! Men det kan bli fruktansvärt kul att få se norra delen av Sverige med.

Sedan frågar han om jag har något partner för det kan vara ganska jobbigt. Som tur är så har ju inte jag detta. Vi diskuterar detta lite mer jag och Tobias och han säger åt mig att om detta verkligen är vad jag vil göra så ska inget få hindra mig, och det var precis vad jag tnkte i det ögonblicket; Nu ska inget få hindra mig att få fullfölja min dröm!

Sedan började jag tänka på min familj och mina underbara vänner. Familjen finns alltid kvar men vännerna hur ska det gå med dem? Med oss? Men då kom jag på att många av kompisarna ska ju faktiskt också göra något till hösten och vill även de flytta hemifrån så det löser sig nog. Linda vill ju till och med flytta till Åre och jobba som skidlärare där en säsong så vi har ju nära till varandra i så fall.

Det är lite skrämmande det där med framtiden, hur ett enda samtal kan avslöja vad du kanska gör till hösten. Just nu är jag relativt lugn men har lite magpirr inför detta för nu får jag ju gå och vänta på det definitiva beskedet som kommer i slutet av maj. Maj som redan är så jobbigt nu ska jag oroa mig för detta också. Men om Gud vill att detta ska hända mig så kommer det hända!

Kärlek!