PANIK!

Ja, nu har Gunilla fått panik. Hon ska flytta. Men kom med nåt nytt säger du då, men det är inte så lätt när det är det enda som upptar ens tankar nu mera. Är det inte ett draperi som ska skaffas så är det rummet som måste städas ur. Eller så funderar man på hur det kommer att bli där uppe. Visst längtar jag men jag är inte redo att lämna allt jag har här hemma riktigt än.
Nu kommer det jag skriver låta väldigt elakt och så men det jag kommer sakna mest är inte mina vänner som jag trodde utan min familj.
Mina vänner försvinner en efter en. Linda ska till Luxenburg, Sandra ska jobba, Ippa ska jobba, Emma hör inte av sig, Johan ska flytta. Så alla drar åt olika håll så det är familjen jag kommer sakna, hur ska mamma klara sig med en arm och mig 85 mil bort som inte kan köra henne dit hon vill? Hur ska Arvid känna igen mig när jag varit borta så länge? Ja alla sådana frågor kommer nu och gör att jag vill skita i det. Men det är för sent att skita i det nu, nu när det bara är 16 dagar kvar. 16 korta dagar kvar...
Skriver jag mer nu så kommer ångesten öka och jag kommer börja lipa så lika bra att sluta nu med en gång...