Tänk om det bara kunde bli advent nån gång! Jag längtar så efter advent och julen. Vanligtvis så brukar det funka bra ändå och speciellt här uppe för det brukar ju finnas snö...men den har inte kommit än! :( Tänk om snön, vintern och advent kunde komma nu med en gång! Då skulle jag bli lycklig.
Det är så tråkigt väder här uppe nu, precis samma som hemma, regn och rusk. Kallt men ändå plusgrader.
Och med advent kommer även ett trevligt besök; Linn kommer antagligen hit i början på december. Som jag längtar! Hon skulle ju egentligen kommit helgen som var men det kom en konsert i vägen och så blev hon dundersjuk i samma veva. Så jag hoppas att hon håller sig frisk nu tills hon kommer hit!
Annars har det inte hänt så värst mycket. Vi var på fest i Valsjöbyn (Sveriges minsta håla) med Johans kompisgäng. Alla drack väl lite för mycket så i lördags mådde jag väl allt annat än bra...det hela blev inte bättre av att vi skulle på middag hos Johans syster på kvällen. Det brukar vara jättetrevligt att vara med dom men just i lördags mådde jag skit så jag orkade ingenting och ville bara ligga hemma.
Igår jobbade jag 11 timmar i hemtjänsten. Började med att jobba 7-12 som det var planerat, sen ringde min chef och frågade om jag kunde jobba 16-22 också för att täcka upp för en personal som satt vak för en av våra vårdtagare som var/är på väg att lämna det jordiska. När jag väl kommer till jobbet klockan 16 (ett bad och en tupplur senare) så säger de att jag inte behövs förrän klockan 17 då man brukar gå på kvällspasset. Men när jag ändå var där så tänkte jag att jag skulle gå upp och hålla Linda som satt vak sällskap. Så vi satt på varsin sida om kvinnan och höll henne i handen. Hela tiden så suckade hon "Nu! nu! Nu! inte nu..." Hon vill så gärna vandra vidare men hennes kropp vill inte, hennes hjärta är alldeles för starkt för det. Jag tycker så synd om henne och tycker att man i sådana fall ska tillåta aktiv dödshjälp. Men det måste vara befogat med den hjälpen. Som tex en gammal kvinna som är över 95 och inget annat vill än att få återförenas med sin man och sina föräldrar, men hon får inte för att kroppen är för stark.
Så efter gårdagens arbetspass så ser det ut att bli en ledig dag för mig, vilken ska bli skönt faktiskt. Johan är också hemma, han slutade på Frösön i fredas så nu ska han söka jobb och vara min hemmaman ;)
tisdag 11 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar