Säg mig du lilla fågel

Säg mig du lilla fågel där mellan almens blad
Hur kan du ständigt sjunga och ständigt vara glad
Jag hör din röst var morgon jag hör den varje kväll
Och lika ren är stämman och rösten lika säll

Den här sången sjöng min farfar alltid för mig när vi var i stugan i Brösarp och jag hade lyckats övertala honom att resa ett av tälten, släpa ner massa kuddar från övervåningen och tillsist sova där tillsammans med mig. Att jag alltid vaknade inne i huset förstod jag aldrig då men min underbara farfar bar väl in mig när jag somnat för att det inte skulle bli så kallt för mig.

Farfar fick en stroke för 10 år sen så då slutade allt vad mys i tält hette, men han var fortfarande farfar. Om än förlamad i höger sida av kroppen. Han var farfar med ett hinder i rörelserna.
För tre år sen så blev han mer och mer dement och tillslut hamnade han på en demensavdelning nära där han och farmor bor.
I julas var han den farfar han varit de senaste åren, inte fullt medveten om vilka vi var men han visste att vi älskade honom otroligt mycket.
När farmor fyllde år i mars så var han sämre, pratade mindre, åt mindre och hade magrat, nu var det inte alls samma farfar längre förutom då han gjorde något som var så typiskt honom.

I tisdags ringde pappa och talade om att han snart skulle kliva på tåget ner till Lund för farfar hade fått lunginflamation och var dålig. Så dålig så de började sitta vak. Dagarna började svajigt och de trodde vid flera tillfällen att han skulle släppa taget men på eftermiddagen piggnade han till och åt till och med lite blåbärssoppa.
Pappa åkte hem till Göteborg på fredag morgon och vi pratade med varandra runt halv elva tiden, sen tände jag ett ljus för honom och tänkte på honom samtidigt som jag började gråta.
En timme efter mitt och pappas första samtal ringde han igen och sa att farfar somnat in för gott nu. Jag tror det var skönt för honom, han hade så många krämpor på slutet. Men det känns tomt. Han fattas mig som de säger i Ronja rövardotter.
Begravningen blir om en månad så då åker jag ner till Lund och sörjer med alla andra.

Så detta blev en slags hyllningsinlägg till min underbara farfar.

KÄRLEK!